Branden som tog 6 personers liv (R.I.P)
Det som hände den 25/7 är så hemskt. Har inte läst eller hört om det förrens idag, då jag befann mig på kryssning.
Det är få gånger jag berörts så mycket som när en mamma och hennes fem(!) barn, alla i ung ålder, blev offer för en brutal brand i rinkeby.
Har själv fem yngre syskon, och en stor familj, så det känns verkligen. Tårarna är inte långt borta. Inuti blöder jag som medmänniska.
Nu skriver tidningarna om när en brand inträffar i ett hus så gör man bäst i att stanna kvar i hemmet. Akta sig för den giftiga röken. Logiskt? Kanske det. Men om det brann och jag var hemma med mina fem unga barn, så skulle jag banne mig sitta lugnt och vänta på det bästa, speciellt om det var flera våningar upp.
- De hade troligtvis klarat som om de stannat i lägenheten, säger vice branchef Christer Enghov. Oturligt, jävligt synd. Allt.
Mamman till barnen var en hjälte som försökte sitt bästa för att klara sig unden det hemska som inträffade. Det sägs att elden är människans fiende, och i det här fallet känns det verkligen så. Antar att gud ville ha tillbaka sina änglar.
Nu tog det drygt en timme att släcka branden sedan första lamret inkom till brandkåret. En del kritik har dessa vardagliga hjältar fått ta emot för att det tog för lång tid. Nu vet jag inte hur mycket tid som ska behövas ta som mest, eller hur långt ifrån brandstation ligger från det drabbade huset. Eller om det är typiskt för att det inträffade i rinkeby.
Det lägger jag åt sidan. Och ber en bön att pappan och hans två barn som (Är inte helt säker eftersom informationen inte finns med i texten, tydligen) överlande får ett bra liv och tar igenom sig det här.
Om det skulle finnas en insamlinfsfond för de som klarade sig, hade jag utan tvekan bidragit. Så ikväll tänder jag ett ljus för att hedra alla som blir offer efter en traumatisk händelse som denna. Och hoppas att något sådan aldrig händer igen, men det är tyvärr mest önsketänkande. Men hoppet är det sista som överger en.
Peace.
Det är få gånger jag berörts så mycket som när en mamma och hennes fem(!) barn, alla i ung ålder, blev offer för en brutal brand i rinkeby.
Har själv fem yngre syskon, och en stor familj, så det känns verkligen. Tårarna är inte långt borta. Inuti blöder jag som medmänniska.
Nu skriver tidningarna om när en brand inträffar i ett hus så gör man bäst i att stanna kvar i hemmet. Akta sig för den giftiga röken. Logiskt? Kanske det. Men om det brann och jag var hemma med mina fem unga barn, så skulle jag banne mig sitta lugnt och vänta på det bästa, speciellt om det var flera våningar upp.
- De hade troligtvis klarat som om de stannat i lägenheten, säger vice branchef Christer Enghov. Oturligt, jävligt synd. Allt.
Mamman till barnen var en hjälte som försökte sitt bästa för att klara sig unden det hemska som inträffade. Det sägs att elden är människans fiende, och i det här fallet känns det verkligen så. Antar att gud ville ha tillbaka sina änglar.
Nu tog det drygt en timme att släcka branden sedan första lamret inkom till brandkåret. En del kritik har dessa vardagliga hjältar fått ta emot för att det tog för lång tid. Nu vet jag inte hur mycket tid som ska behövas ta som mest, eller hur långt ifrån brandstation ligger från det drabbade huset. Eller om det är typiskt för att det inträffade i rinkeby.
Det lägger jag åt sidan. Och ber en bön att pappan och hans två barn som (Är inte helt säker eftersom informationen inte finns med i texten, tydligen) överlande får ett bra liv och tar igenom sig det här.
Om det skulle finnas en insamlinfsfond för de som klarade sig, hade jag utan tvekan bidragit. Så ikväll tänder jag ett ljus för att hedra alla som blir offer efter en traumatisk händelse som denna. Och hoppas att något sådan aldrig händer igen, men det är tyvärr mest önsketänkande. Men hoppet är det sista som överger en.
Peace.
Kommentarer
Postat av: Tomic
Tragiskt det som hände, och du skrev inlägget mycket bra och fint. Ska också ta och tända ett ljus hemma ikväll! Ha en bra kväll!
Trackback
