Robert Sanchez Carlsson /

Stor chans. Eller hur räknar jag egentligen. 2000-2010. Iallafall.

Fredag-Sön. Helgen.

Kanondagar. Så lite tid till bloggandet, hehu.

Ute fredag och lördag. Dansat, levt och njutit. Otroligt mycket.

Inte bara helgen har varit alldeles suverän, i stort sett veckan.

Hade några störande moment som när mitt Xbox 360 störde och bråkade. Men seriöst, det är ju ingenting jämfört med dåliga dagar.

Det var en kvarts stopp av topp.

Men jag har träffat väldigt många intressanta, kloka och klockrena människor på sistone. När man har ögon att se så är det lättare att le.

Kan jag tänka ibland. För det stämmer. Det hör ihop. Socialt överaktiv? Jag gillar att ha roligt. Helst inte ensam.

Idag, eller bara för en timme sedan, träffade jag min Pappa. Alltid speciellt. Han är en vis och karismatisk människa.

Mycket liv och glädje. Otrolig humor. Vi är vädligt lika får jag höra ofta, på alla tänkbara sätt.

För imorgon ska jag bege mig till "polishuset" och fixa PASS.

Om en vecka är risken hög att jag åker flygplan för första gången till Perú. Sydamerika. Tiden är så rätt.

Dags att leva drömmen. Som jag gör nu.

Nu rinner tiden iväg. Nästa hållplats i dagen med stort F.

FAMILJ.





På den korta tid vi sågs idag, så var det seriösa planer inför den kommande "planen", eller resan.

Men det var väldigt svårt att inte le och skratta. Av glädje, av att han är min pappa, den bästa.

Jag har stor potenial i livet. Vi är så lika.

Sist men inte minst.. Det finns en speciell person, som fått mig att växa otroligt mycket på kort tid.

Få mig väldigt glad på henne. Jag tänker mycket på henne. Hoppas bara att hon har det bra, hela tiden.

MATDAGS! <3