Robert Sanchez Carlsson /

Som gör helheten vackert och spännande.

Tills dagen jag fyllde 18 så har mina stöttepelare, dem som gjort mig till den jag är, alltid funnits där för mig.

Min familj. Mina förebilder. Alla unga starka kvinnor (TACK!).

Män är män. Pojkar är pojkar. Varför det skiljer så mycket.. Okej, jag ska inte tala för alla, eller kasta alla i samma hörn. Det är inte jag. Men i negativa händelser så går det att finna positiva erfarnheter. När man ser något som är fel, då kan man själv göra rätt..

Jag hade än gång en dröm. Ett mål så att säga. Med tiden kan allt förändras, men drömmen kommer alltid bestå. Finns kvar där innest inne i hjärtat.

Men livet är inte alltid en dans på rosor. En gång i tiden, det var under ungdomens förtrollade och brustna tider, så glömde jag bort det.

Det var då. En period av vilsna stunder och tankar. Så kommer dagen när man hittar tillbaks till sig själv.

Alla dessa känslor. Ja, jag är en känslobomb. När jag var liten så vill jag minnas att jag alltid såg på filmer med mycket värme, kärlek och budskap i sig, och jag hörde sagor med lyckliga slut.

Jag minns "Flickan med svavelstickorna". När Rai skulle finna sin mamma i den animerade och brutla "Rai Grottpojken".. Och jag minns filmen "Mask" (Som inte ska förknippas med Jim Carreys film med samma namn"

Oh. Hur kan en sådan vacker men sorglig film vara så UNDERSKTATTAD? Det är svårt att begripa.. Helt enkelt!

Den kommer alltid betyda mycket för mig. Baserad på en sann historia så får vi följa en ung kille med ett väldigt stort hjärta, men ett vanställt ansikte.

En sjukdom. Ser en trailer på youtube och ser fasanfulla, hemska kommentarer. Hur så kallade människor kan se humor och skadeglädje till en sjukdom som gör ansiktet vanställt är sjukt.

För sjukt. Men jag önskar att alla som gillar drama och djup kan se filmen Mask, med bla Eric Stoltz (Superb!) och Cher från året 1985.

Men just den filmen slutar inte lyckligt. Den berör oerhört mycket, dock. Den har budskap.

När det gäller sagan om livet.. Ja, då kommer mitt mål se till att den slutar lyckligare.

Om jag inte har lyckats övertyga dig om att se filmen som fick mig att bli berörd som barn, såväl som vuxen, så kan du se en trailer nedan;



Nu när filmen är så bortglömd, och med en trailer som absolut inte gör filmen rättvisa, så hoppas jag att du vill se historien om Rocky Dennis.

Min poäng med inlägget är nog även.. Det behövs helt enkelt mer respekt och kärlek i den här världen. Vad hände med filmerna med budskap för barnen? Vad hände med Disney? Det finns många frågetecken, men för få svar..

Tack och godnatt! Imorgon är en ny spännande dag..