Om tårarna vore livets flod..
En lång dag. Seg kväll igår.. Helt plötsligt hände något fantastiskt. Floden kunde blivit djup igår..
Kan ju förklara, någon kanske inte greppade situationen, men jag är ju varken helsvensk eller helfinsk.
Mucho blandito. Min pappa är från sydamerika, Perú.
Så igår pratade jag med min några ur den extremt stora familjen där borta. 22 års väntan. Det var ett sagolikt ögonblick.
När gräts jag synbart senast.. Hm. Men det är så fint.
Familjen. Återföreningen. Min barndomsdröm. Snart åker jag och min pappa. Det finns inga hinder.
Kanske träffar man någon indiansk prinsessa... Men okej, det sa jag för att vara lite rolig i allt.
Så jag fixade lite bilder från det förflutna.. Jag tänker bara, om jag hade ett barn..
Gud. Inte en dag utan. Finns inte. Skulle inte ha barn om jag inte kunde vara med dem. Så, föräldrar (Främst av det manliga könet) hur tänker ni.. just ni som bara drar, sådär?
Nästan oberört. Kanske gör det för ont att ses åtminstone en gång i månaden? Jag vet inte, men jag försöker alltid förstå...
Nu ska jag gnagga med på ett drygt möte i Sollentuna..
Life of circel, typ.. i några småbilder! (Sorry, jag ska tänkte på hur jag behandlar mina ovärderliga bilder)
1. Min farmor. En stark och vacker person, då 25 år på bilden. Början på allt, typ.
2. Min mamma och pappa.. Väldigt sällsynt bild.
3. Jag, 8-9 år..
4. Vuxen Robert, en man med ett barns själ. Fniss.
Blev vän med ytterligare en kusin på facebook igår. So nice! Och mitt ex (Tog 10 månader att orka!). Happ.
Att förlåta, ja.. jag tror på det. För ens egen skull, också.
Kan ju förklara, någon kanske inte greppade situationen, men jag är ju varken helsvensk eller helfinsk.
Mucho blandito. Min pappa är från sydamerika, Perú.
Så igår pratade jag med min några ur den extremt stora familjen där borta. 22 års väntan. Det var ett sagolikt ögonblick.
När gräts jag synbart senast.. Hm. Men det är så fint.
Familjen. Återföreningen. Min barndomsdröm. Snart åker jag och min pappa. Det finns inga hinder.
Kanske träffar man någon indiansk prinsessa... Men okej, det sa jag för att vara lite rolig i allt.
Så jag fixade lite bilder från det förflutna.. Jag tänker bara, om jag hade ett barn..
Gud. Inte en dag utan. Finns inte. Skulle inte ha barn om jag inte kunde vara med dem. Så, föräldrar (Främst av det manliga könet) hur tänker ni.. just ni som bara drar, sådär?
Nästan oberört. Kanske gör det för ont att ses åtminstone en gång i månaden? Jag vet inte, men jag försöker alltid förstå...
Nu ska jag gnagga med på ett drygt möte i Sollentuna..
Life of circel, typ.. i några småbilder! (Sorry, jag ska tänkte på hur jag behandlar mina ovärderliga bilder)
1. Min farmor. En stark och vacker person, då 25 år på bilden. Början på allt, typ.
2. Min mamma och pappa.. Väldigt sällsynt bild.
3. Jag, 8-9 år..
4. Vuxen Robert, en man med ett barns själ. Fniss.
Blev vän med ytterligare en kusin på facebook igår. So nice! Och mitt ex (Tog 10 månader att orka!). Happ.
Att förlåta, ja.. jag tror på det. För ens egen skull, också.
Kommentarer
Postat av: K
Oj.. vad lik du är din far..
Trackback
