Robert Sanchez Carlsson /

Det är fredag och igår bestämde jag mig för att den här helgen ska få mätta mina behov när det gäller "uteliv".

Vad är då det bästa Stockholm har att erbjuda? Svaret på den frågan vet jag faktiskt inte, och kanske är just den frågan inte den bästa lösningen.

Men jag fick ett tips om att "Collage" på östermalm ska vara rätt trevligt.

För sist jag var ute så hade jag mitt livs bäst lyckade kväll och natt. När det gäller att festa loss!

Det var i PERU. En helt annan historia. En helt annan livsstil. För jag har klubbat mycket i yngre år, så skillnader kunde jag få ta del av.

Nu återstår det att se om folk kan släppa loss. Dansa för att det är människornas gemensamma språk, och inte för att man slänger i sig alkohol bara för att våga.

Jag vill känna frihet och harmoni. Men det där med att jämföra ska man inte bli allt för tankspridd med. Jag anpassar mig alltid efter omständigheterna.

Så jag avslutar med att säga att ikväll så kör vi på! Det är planen som bara har ett alternativt - Satisfaction!

Trevlig helg alla som njuter av livet, och dem som försöker nå dit..



La Vida Es Bella!

Allt mindre bloggande.

Allt mer upplevande.

Ibland funderar jag på.. Hur ska jag börja igen. Vad ska jag skriva av mig på. Det finns ju så himla mycket.

Fast det lättaste är nog bara att börja någonstans. En ände av många kanter, typ. Det brukar alltid gå bra.

Så nu skriver jag bara..

Livet är stort, och den innehåller stora planer.

Snabbt går det. Men tiden finns.

Efter drygt 5 veckor i Peru så har jag börjat anpassat mig tillbaka till sverige igen.

Fast på ett helt annat sätt än förut. En resa som skulle kunna ta timmar att beskriva.

Men det hinner jag inte med nu. Tack och lov!

Idag fyllde min mamma år. Det var speciellt, precis som alla födelsedagar alltid ska vara. Ens egna dag liksom.

Minne för livet, verkligen.


Och Sverige är fortfarande KALLT. Så många trådar att hålla ihop. Pusselbitar som är på sina platser.

Livet börjar nu på allvar. Det är bara att kämpa på, och defintivit köra vidare.

Nu kommer jag även att börja blogga mer. För varje dag är verkligen unik, och att leva upp till sitt eget syfte är verkligen en uppgift som innehåller allt. Ansvar, utveckling, mål.

Som det finns gott om. Överallt.

Allt är möjligt. 2010 var året. ÄNTLIGEN.

Imorgon blir en viktig dag. Framtiden är ljus.

Precis som bakrunden på denna bild. VACKERT!



Happy birthday Mother, 42.

I miss my family in Peru.

But i got it all in the heart. Forever.

Resan som förändrade mitt liv. Snart kommer den få ta del i bloggen. Finns otroliga minnen att dela med mig av. Bildmässigt som berättarmässigt. Att få känna drömmar bli verklighet.

Men det där med kallt... Att få uppleva närmare 30 grader i februari (Som på bilden) trodde jag aldrig var möjligt.

Kan vi få lite värme nu i stockholm.. Jag, som alltid älskade vintern och kylan, har nu börjat uppskatta sommaren igen. Bring it!

Pero.. Todo Es Posible!

Nu ska jag till statiol och köpa en mjölk och samtidigt passa på att ta en härlig promenad i mörkret, lol.

Kanske kan avsluta kvällen med att slakta lite grekiska ondingar i superspelet "GOD OF WAR 3".

Fan vad episkt det är! Haha.

Det är måndagskväll.

Buena tarde/Noche. Kunde jag sagt nu 15 timmar med flyg härifrån, men jag är ju hemma i sverige igen.

Mot andra natten. Jag saknar min familj så mycket redan. Förevigat minnen och kärlek i mitt hjärta.

Erfarenheter som är ovärderliga. Upplevelser som alltid kommer få mig att minnas och ge mig styrka i nuet och framtiden.

Drygt 5 veckor. Jag som aldrig hade spenderat mer än ett dygn utanför sveriges gränser. En dag i finland var ju i sommaren 2009 väldigt på gränsen till påfrestande.

Jag vann så mycket i livets resa 2010 - När drömmen blev verklighet. 

Och mycket mer kommer nämnas i bloggen framöver. Köpte ju en helt ny digitalkamera i Lima eftersom min Iphone saknade sin laddare, som blev kvar i Stockholm.

Mycket bilder och videos. Tack gud att jag fick både ögon och synen i välbehåll. 

SÅ HIMLA VACKERT OCH FASCINERANDE!

Låten nedan gjorde min flygresa mycket mer avkopplande, eftersom jag inte bara flög fyra gånger, utan dessutom själv en gång, det var ju mitt i stressens stund när vi klev av i Madrid.

MADRID -> BARCELONA. 

För att sedan tillsammans med min pappa och hans sambo ta flyget till Stockholm. En lång dag var det i torsdagskväll/fredagskväll. 

Eller säger man två dagar? Ska fortsätta nu att återuppta alla detaljer och händelser som jag har missat hemma.

För jag har verkligen nu två "hem". För alltid.

Lima, Los Olivos & Stockholm, Solna.

Det bästa av två världar. Det tog 22 år att inse det. Att bli hel. 

En månad som förändrade mitt sett att tänka, se och känna. Ja, kanske inte allt.. men så mycket. 

Jag kommer aldrig glömma bort all lycka och harmoni. Aldrig glömma bort när jag då och då fick bevittna barn springa runt och arbeta för sin överlevnad.

Min familj och dem nya vännerna jag fick. 

För i jul så kommer jag tillbaka med helt andra förutsättningar. 

Imorgon ska jag återigen träffa min pappa och hämta min väska som blev lite försenad från flygplatsen i Barcelona..

Och självklart ta med mig alla minnen i fysisk form. Digitalkameran och USB-minnet. Då kommer jag skriva av hur tiden var..

Tro mig på en mening - ALLT ÄR MÖJLIGT (TODO ES POSIBLE!)

Speciellt i Perú. 

GRATTIS MIN FARFAR, IDAG ÄR DET DIN DAG.