Feel the power of water!

Turen har vänt. Bredbandet är på ingång.

Min ekonomiska frågetecken börjar klarna ut.

Idag, helt oväntat, kom ett besked som innebär att månadens inkomst blir lite strax över 18000.

Min sommar är räddad. Resan till Lima den 18 augusti är aktuell igen. Det är så här med livet att när det är som jobbigast så kan det när som helst vända.

Me like. Hur mycket?

Så mycket att om jag var vatten för en dag så skulle jag vara så vacker som klippet nedan visar.




Aquapark, Lima. En enorm park med lyckliga människor omringade av stora och färgglada fontäner. Jag hade aldrig sett något liknande.


Return of the spartan!

Så kom äntligen ögonblicket jag länge väntat på.

"Palaxih SWE" signed in on Xbox Live.

Fick släpa med mig mitt 360 till min mor för att kunna bli onlinebar igen, efter snart 5 långa månaders väntan.

Idag kan jag, om tiden räcker till, hämta ut mitt Comhem-paket så jag och bredband kan bli sams igen.

Nu är det Halo REACH-betan som gäller. En av årets höjdpunkter kommer REACH stå för i höst.

Första intrycket, som består av en halvtimmes speltid, är klart positivt.

Grafiskt har det blivit bättre, en del nya funktioner, vapen, och kontrollen påminner nu mer om Halo 2.

Matchmaking ser även det ut att ha förbättrats avsevärt och det går blixtsnabbt att hitta spelare att få äga match efter match.



Betan på filstorleken 1.2gb laddades ner på dryga 3 minuter. Snabbt bredband!



Nördigt värre, men det står jag för. Nu hoppas jag verkligen att det här än en gång kan bli en verklighet hemma hos mig. Com Hem är dock ett företag fyllt av problematiska hinder, men rent teoritiskt ska det nog gå vägen.

Come on, lets drive!

Ibland är det nyttigt och bra att minnas tillbaka. Året 2010 är ett av de viktigaste år hittills i mitt 23-åriga liv.

Det stora genombrottet skulle mycket väl passa in som en kortfattad beskrivning.

Så det ska bli roligt att dela med mig av alla de olika steg och utmaningar som jag gör, och kommer att göra, i år på min blogg. För utmaningar och trots oddsen är en favoritsyssla hos mig. Hehe.

Lets begin!

Jag har lärt mig att köra bil. En barndröm gick i uppfyllse när jag i februari månad fick chansen att börja lära mig att köra bil. En galen atmosfär, full av liv, och med obegripligt låga krav för att sätta sig bakom ratten (Cash and you will drive!) Att det skulle ske i den mest omtumlande miljö med horder av bilar, hundar och människor farandes överallt, var något jag aldrig hade trott.

Men sen så är ju allt möjligt. Från första stund när jag satt framför ratten kändes det som enda alternativet var - Nu kör vi!

Det trots att kommuniktionen hade sina begränsingar pga spanskan. Fast tacksamt nog hade en av lärarna översatt ett par nödvändiga ord till engelska. Och på några dagar hade jag fått in orden som tex "gasa", "bromsa", "höger" osv på spanska.

Att lärarna, tre stycken fördelat på 11 lektioner x 1h, höll hög klass och verkligen brydde sig om den individuella prestationen och utvecklingen gjorde allt mycket lättare. Trygghet är viktigt

Ibland måste man möta oro och press för att lyckas, för att utvecklas, för att bli bättre helt enkelt.

Och det gjorde jag.

Nu skulle jag inte gå så långt och påstå att jag är en utmärkt körare, men om det, låt säga idag, var nödvändigt att ta sig från solna in till stan så skulle det inte vara några större problem.

Eller det är klart om farbror blå skulle stoppa mig så vore problem bara förnamnet.

Så jag lovar mig själv, igen, att nu - 2010 - ska jag ta det där efterlängade körkortet.

För när jag var liten, runt 6-7 år, så lovade jag min mormor att en vacker dag när hon behövde det så skulle jag köra henne till alla stormarknader som hon aldrig tröttnar på att gå till, ett löfte var gjort eftersom den envishet jag besitter alltid funnit där från första början.

Och kärlekens kraft är ingenting man ska underskatta. Det är bara att lyssna på sitt hjärta och känslor.

Kuroisa: I Peru, lima, kostade 1 timmes körskola drygt 50 kronor. Galet billigt.


Grattis mormor på 60-årsdagen!

Vad stort det kan bli med siffror när man tänker efter.

Igår var det 59. Idag blev det 60.

Min mormor fyller år. Min stora förebild och stöttepelare genom livet. En person som står för det goda hos människor. En riktig finsk kämpe. Kom till sverige ensam som 16-åring.

Karriären började på en marabou fabrik i sundbyberg. Strax därefter träffade hon den man som skulle komma och bli min morfar.

Ett liv fyllt med uppofring och kärlek till familjen. En sann förebild för alla. Idag fick hon inte bara gratulationer utan fick dessutom ta emot ett slags pris på skytteholm i solna.

För goda insatser. Hon har nämligen jobbat över 30 år på hemtjänsten. Kan ni tänka er, en 60-åring som tar hand om pensionärer.

Hela mitt liv har jag haft tankar och hopp om att någon dag hitta ett sätt att ge tillbaka för allt hon gett mig. Trygghet och en chans.

Ibland tänker jag hur mitt liv skulle sett ut idag om det inte var för min mormor. Det kunde blivit så mycket sämre.

En tuff barndom kan ge hopp om man får den sortens kärlek som jag fick av min mormor. Att få se det goda, att alltid känna sig trygg och älskad. En person som alltid ställer upp för en är helt enkelt ovärderligt.

Alla behöver ibland stöd och vägledning.

Så när jag tänker på vad jag skulle kunna göra för henne så vet jag nu att det bästa gåvan tillbaka är att fortsätta kämpa för en god framtid, att vara lycklig, eller åtminstone sträva dit gång på gång trots alla oförutsägbara motgångar.

Tack för att du finns, mormor! Avslutningsvis så klarade jag modulen "Microsoft Excel" idag. 78% är helt godkänt, och nu återstår bara "Powerpoint" sen har jag tjänat till mig datorkörkorter och min resa mot nästa nivå kan börja.


Fotboll ikväll!

Har första träningen med det nya laget. Ett lag som jag hoppas få ut mycket av i år.

Känner mig i bättre form än på evigheter. Hoppas alla timmar med privatträning med väsbys fd målvakt "perra" lönar sig och ger mig en flygande start.

Jag ska leverera mål. Det är vad jag är.

Är 100% redo för säsongen 2010.

Nu drar jag iväg..



Och sist men inte minst.. Blog 3.0 är snart klar. Lite ändringar för det goda ögats skull är på gång..

Resfeber!!

Nu är det inte långt kvar tills sommar, och även om jag tror att sommaren 2010 blir vacker och varm på alla sätt här hemma i sverige, så går det inte att undgå att jag drabbats av resfeber.

Från ingenting till allting. Jag vill upptäcka världen. Men just nu är det mest fokus på peru igen.

Har kollat runt lite på nätet, alla hundratals (Känns så!) flygbolag som erbjuder flyg till lima, men allt går inte i medvind, tyvärr.

Biljetter från 10.000 och uppåt är, som det ser ut nu, vad jag får räkna med att hosta upp för en biljett.

Än så länge är det tankar och hopp om att tillbringa en vinter på sommaren med familjen i peru som gäller. Att åka alldeles själv kräver dock väldigt mycket kämpanda kommande månader ekonomiskt såväl som språkmässigt. Men hur är det inte möjligt att lyckas med det när motivationen kommer nå oanade höjder. Jag brinner verkligen för mina planer..

Det är dock redan bestämt och planerat att jag ska åka med min pappa runt december. Fira julen där borta vore fantastiskt. Med en buffert på 25.000 så ska varje dag bli helt sagolik.

Peru är ett vackert land med mycket sevärdheter och sommaren levererar verkligen på alla möjliga sätt från klimat till livsstil.

Så vad är min reservplan om det nu inte blir sydamerika i sommar?

Barcelona. Min farbror bor i staden som har ett av världens bästa fotbollslag. Han jobbar nämligen som akutläkare, och är numera gift med en vacker kvinna som är värdig honom.

Så det vore inte helt fel att åka dit några veckor runt juli-månad. Om resten av staden är lika makalöst inbjudande som flygplatsen var, då kommer allting bli gott.

Ett tredje alternativ är afrika, även om det tidmässigt börjar rinna ut i sanden i hopp om att kunna följa med min moster och hennes man till tunisien. En vacker dag kommer jag garanterat att upptäcka afrika.

Jag som aldrig haft något större sug att semestra eller bara åka utomlands. Men som alltid kan tiderna förändra en. Det är vad som har hänt.

Varför inte njuta av livet och världen som en kombination. En dag i framtiden kommer jag trots allt vara nöjd och stolt över att jag förändrade mitt intresse för resor och nya kulturer.



Februari 2010 kommer för evigt bli en månad som jag förknippad med resa. Första gången jag satte min fot på en flygplats.



Jag i Barcelonas fräscha flygplats. En av fyra flygplatser jag hann bekanta mig med på mindre än två dagar.
Lima, madrid och "lilla" arland var de övriga.



Havet är enormt, ingen nyhet men att få bevittna en sådan syn känns.. enormt! Platsen är Miraflores, ett lyxvackert område, i Lima.


Barndomsbilder

Idag, tisdag, hittade jag de resterande barndomsbilderna. Eller rättare sagt gjorde min lillebrorsa det.
Vad skönt. Ovärderligt att ha kvar bilder från livets början.
Nu ska jag köpa ett fotoalbum, möjligen göra några kopior samt skicka lite bilder till Lima. Familjen måste få se dessa.
I dessa tider behöver man, som alla nog vet, inte längre en scanner i hushållet. Det går bra med en Iphone, som i det här fallet.
En dag, långt in i framtiden, så är det möjligt att jag skriver en bok om mitt liv - biografi.
Ett liv som hittills har varit allt annat än händelselöst. Jag kommer aldrig glömma bort barnet inom mig, för det kommer ha stora betydelser i min resa mot det stora målet.

Derbydags "teh late" med gratis live-stream!

Just i skrivande stund ser jag derbyt AIK-DIF från datorn.

Så går det när man vaknar för sent. Hör norra stån från lägenheten, vädret, eller snarare värmen, är inte helt på topp men det ser vackert ut.

Hade alltså chansen att gå på matchen eftersom det, bara kvarten från matchstart, fanns biljetter kvar att köpa.

Nu valde jag alternativet "stanna hemma".

Så efter drömstarten med självmålet, som flavio bidrog mycket till, så står det 1-1 efter en ny Majoona-tavla.

Två finnar är inblandade i målen, hepp.

Här kan man se derbyt gratis.

Kom igen nu stolta AIK! En halvlek kvar att bli derbykungar..






RSS 2.0