Robert Sanchez Carlsson /

Eller egentligen först om en månad, typ. Slutet av november alternativt början av årets sista månad.

Well, yes! Känns skönt. Äntligen flyttar jag efter 18 månader på nuvarande bostad i samma kommun.

I torsdags var jag förbi mitt blivande hem för en inspektion. Studerade noga varenda detalj. Västra Vägen heter gatan, och ligger mindre än ett stenkast bort från Solna Centrum. 3 minuters promenad till familjen, som bor väldigt nära. Lägenheten är dessutom helt nyrenoverad.

+ Nästan allt.
- En liten mindre lägenhet, ca 35kvm2 kontra nuvarande 43.
- Högre hyra, just nu betalar jag ca 3500 kr i månaden.

Mer centralt. Mindre skog. Mer liv. Mindre.. ren luft?

Känslan?

Allt känns, ja, perfekt.

Bilder:











Det var väl en skara fina bilder?

Nu ska lördagen få sitt. :D

Pustar ute, lite.

1-1 slutate den dramatiska matchen. När dagens showare Martin Mutumba gjorde 1-0, så kändes allt lugnt.

Sen petade den annars utmärkte Hoosvield in bollen i eget mål efter en retur av Örlundh, och sista 20 min blev onödigt nervösa. Slutade dock väl. Inga avstägningar på nyckelspelare, tack.

NU är det fördel AIK i striden om guldet i göteborg på söndag, då oavgjort eller seger för Solnas stolhet innebär SM-GULD 2009!

Matchen i sig var annars ingen höjdare. Skön publik, dryga 24000.. Helt enkelt ett mellanstopp fram tills guldmatchen på söndag. Det blir krig.

Självklart har matchen knappt blåsts av innan Aftonblaskans överdrivna rubriksättningar tar fart igen, den här gången om ett offisde-mål som kan ha avgjort allsvenskan. Rubriker, ja.

Och Hammarby spelar i superettan nästa säsong, efter förnedrande 2-4 mot Trelleborg.

Så kan det gå.

Igår blev jag skräckslagen. En fobi, en mardröm.. Har ofta återkommande mardrömmar om att någon närastående, eller jag själv, blir påkörd av ett tåg. Bara faller ner i spåret... Vaknar helt skräckslagen!

Att bli påkörd av tåg. Nyligen hände det i austraulien. En mor, som fick sitt livs chock, och hennes 6-månaders bebis som blev offret.

Ett mirakel? Kalla det vad ni vill, men idag finns det en mor som är mer tacksam över ett liv, än vad hon kunde ha anat.

Nu tänker jag inte skriva vad jag tycker om mammans ansvarsfulla/lösa agerande under de korta sekunderna som så när blev en katastrof. En ren otur, men jag kan inte förstå hur man kan lämna taget om en barvang, bara några meter från kanten. När ett tåg bara inom någon minut, några sekunder är på ingång..

Men det känns skönt att slutade så pass väl efter omständigheterna. Varning för känsliga tittare!!

Hemma idag. Jag är förkyld.

Jobbigt. Tröstar mig med lite Online Casino på Betsson. Poker och banditer är mina favoriter.

Registrerar mig snabbt, mindre än 5 min tar det. För över en hundring.

Nästan helt ovetande vinner jag på direkten.

Just nu ligger jag + 130 kr.

Får se hur det slutar. Vinst eller inte, så är det riktigt kul!



Ikväll håller jag tummarna för att MFF vinner mot IFK Göteborg!

AIK MOT GULDET 2009!

Men hejsan!

Det är söndag idag. Började lite slitsamt att försöka komma upp ur soffan. Ja, jag sover oftast på den för det är lättare att somna in med ögonen fokusderade på min fina HD-TV.

I detta ögonblick har jag precis kommit hem efter en halvtimmes joggingrunda och snabb handlande på ICA MAXI.

Alltså denna känsla efter träning, styrke som kondition, är helt outstanding! Oslagbart.

Pånyttfödd. Det var drygt 5 månader sedan jag var ute och joggade. Det var kallt!

Men kyla är inget hinder för mig. December 2008 joggade jag en timme i ett väderklimat som visade -18.

Så mot toppen igen! Bilder i massor kommer senare med tiden i bloggen. Före, efter, allt.

I Januari vägde jag 82 kg, med en del kg muskler. I Mars vägde jag helt plötslig 75 kg.

Augusti visade vågen 91 kg. Så kan det gå när allt går i motvind. Men slut på det nu. Dags att göra sin vardag och framtid. Yeah!

Nu ligger väl vikten runt 88-90 kg. Första veckan i November ska den istället visa 78-79kg. Muskler tillbaka. Fysiken på topp. Hur ni ska tro på mig? Bildbevis kommer.

Om jag inte lyckas så ska jag inte blogga på resten av året. Ett löfte sviker jag aldrig.


Det som händer inom kroppen vet nog alla som håller igång med det fysiska. Endorfiner, adrenalin. Hopp. Stärkandet.

Nu är jag igång. Nu börjar det hela. Igen. Och jag brinner för målen jag sätter upp. Finns inga "men" eller "stopp". Hela raka vägen till mållinjen. Och att stanna under loppet finns inte.

1 November så har jag gått ner 10 kg. Det är ett löfte.

Vintern ska bli glödhet!

På tal om rubriken. Den här låten som jag lyssnat på konstant senaste dagarna är helt fantastisk ljuvlig.

Vill älska till den här låten, fan. Inga problem. Nu föredrar jag dock ingen musik i bakrunden när det är dags.

Förspel, kanske. Men av med musiken och fixa kärlek på hög nivå så blir det känslor som slår allt. Det kan jag lova.

Den här låten är ett undantag. Känner säkert annorlunda när den börjar bli uttjatad. Om det nu händer.

Känner jag mig.

Fick inte en blund sömn inatt. Uppe som tuppen.

Blivet en vana nu. Oroande. Men inte helt hopplöst, inte första gången jag vänt på dygnet lite..

Och absolut inte ensam om problemet.

Nu sitter jag framför datorn på datorkursen. Kliar lite i ögonen. Inte så där fyrkantiga, men definitivt trötta.

Känner mig nästan flummig. Svart och vitt. Hör min egen röst och det låter högre. BOOM!

Det är fredag, och hur jag ska klara den här dagen återstår att se.

Vill inte däcka för tidigt, vakna för sent.

Hatar det. Snart ska jag på möte med min läkare i sollentuna. Suck. Inte nu...

Men jag repar mig. Det gör jag alltid.

Och det kommer vi minnas som Uncharted 2 : Among Thieves. Till Playstation 3.

Genombrottet hette Gears of War.

Killzone 2 fick oss att tappa hakan.

Nu kommer ännu ett bevis på att det går att göra snyggare spel den här generationen.

Det snyggaste konsolspelet, hittills. Ettan var vacker, snygg och stilfull. Uppföljaren tar det hela två steg framåt. Naugthy Dog har verkligen hittat sitt triumfkort i  Nathan Drake och Uncharted-serien. För visst blir det hela en trilogy. Tack!

Nu ska jag till gallerian och boka spelet, som släpps imorgon, på Gamestop. Byter in två billiga skitspel + 1 kr för detta. Årets deal!

Ni har vid det här laget säkert hört talas om att nästa år får vi se en remake av den kultförklarade skräckfilmen Terror På Elm Street.

Så nu i veckan laddar jag upp med att se samtliga delar av serien.

Än en gång.

Har redan hunnit de första fyra filmerna. Ingen av uppföljarna är i närheten av att hålla den klass som originalet står för.

Ikväll blir det Nightmare on Elm Street 5 : Dream Child.

Jag har dock alltid haft en liten större kärlek för Fredagen den 13:e -serien, med den brutala Jason Voorhees.

Så passande då att även den fick en remake tidigare i år. Och nästa år blir det inte bara en comeback för Freddy, utan även Jason vill ta en del av rampljuset när uppföljaren kommer senare.

2010 är året då de två största ikonerna i skräckhistorien intar bioduken. Igen!

A Nightmare on Elm street hade premiär så tidigt som 1984 av Wes Craven. Värt att notera är att det var Johnny Depps första filmroll.

Den kända regisörren ville faktiskt inte att det skulle bli fler uppföljare på hans original idé. Men som vi vet när det gäller populära skräckisar, så är det i princip omöjligt att hindra.

Men det mäst anmärkningvärda är att, tyvärr, Robert Englund inte spelar rollen som Freddy Krueger, utan hans arvinge Jackie Earle Harley (Watchmen) får chansen.  Varför?

För Robert Englund tycker han är för gammal helt enkelt.


Trailer från originalet (1984)



Remake(2010)




Nästa vecka ser jag samtliga delar av Fredagen den 13:e. Kul!

Kom nyligen hem till morsan och familjen i hagalund. Runt 05.00 begav jag mig ifrån huvudsta för att umgås med brorsan min, så här på morgonen.

Det var kolsvart ute, och jag såg faktiskt inte ett tecken på människoliv ute. Kändes som man drömde och var helt ensam här i världen, eller samhället snarare sagt, endast med tankarna och kylan i min närvaro..

Nåväl, det var då. Nu är det varmt, här inne i brorsans rum, som sedan flera timmar nu kämpat med att på egen hand låsa upp sin IPHONE. Frustration, minst sagt. Synd att teknik kan krånga så fruktansvärt mycket.

Snart då?

 
Jo, lite senare idag, efter en hel del kaffe, så ska jag drar mig utåt och besöka city, eller närmare sagt pantbanken.

Än en gång har Robban slarvat med ekonomin. Att betala räkningar är alltid en självklarhet, viktigt ju, givetvis. Men den här gången ska jag faktiskt hämta ut ett paket som innehåller en inspelningsbar digitalbox från Comhem. Sista hämtningsdagen, och no way att jag missar den chansen. Fight for it!!

Ut med den gamla, in med en nyhet. 449:- kostar kalaset!

Kontot visar -45:- (Med Swedbank kan man, om saldot på kontot är lägre än 100:-, ta en ut en hundring ändå. Lite skuld och vips blir det minus på kontot. Lönen kommer först den 18:e. Väntar ivrigt!

Vad hade jag då tänkt mig offra till Pantbanken? Jo, ett silverarmband som är, om uppgifterna stämmer, rätt antikt av sig. Ursprungligen ifrån sydamerika, inka riket. Vem vet hur gammalt det är, och vem vet hur mycket det är värt?

Lets find out! För säkerhets skull tar jag även med mig min bärbara HP Laptop. Minst en tusing behöver jag.

Om allt går enligt planerna bjuder jag min brosa, som snällt hänger med till stan, på en varm och god "Chai Latté".

Kom igen nu, ge mig turen som jag behöver. Återkommer med besked om hur det gick.

Och så får jag naturligtvis inte glömma bilder ifrån den underbara fredagen som jag spenderade på Haga Pub med min bror, moster och hennes väldigt trevliga kille.

Succes!

PS. Jag älskar verkligen morgonen. Det är något alldeles speciellt att uppleva allt som så tomt börja få liv. Sakta men säkert. Mörkret blir till ljuset, och om jag sovit i natt eller inte får ni helt enkelt gissa. Easy one. För nu slutar jag svamla :D


Här nedan kommer även en bild på det ena föremålet som jag ska låna ut mot pengar till pantbanken i city...





(Morgontrött, yes!)



(Moster Tanja och jag)



(Moster och Amor)

Vad i heeeelv..a.. fridens namn är detta!

Var det en mardröm? Pling på dörren? Eller kanske mobilen som drog i gång alarmet?


Nej. Regn. Hos mig, hos alla. Stockholm!. Oväder. Blött. Jag vaknade.

Mysigt. Bara om jag slapp vakna till att  höra det ett sprängdonande ljud i fönstret.

Såg några Terror på Elm Street-filmer i natt. Hehe.

Kanske det var lika bra trots allt, har sovit bort hela dagen. Nästan hela helgen.

Inte så bra. Nu ska jag dricka klart cappuchinot, vakna till, träna lite och sen spöa Stefan på fotboll. Haha!



Senare ikväll ska jag dela med mig av min helg, eller snarare fredagen, i form av bilder. Thats it!

Hur har jag kunnat missat denna briljerande dancehall-artist?

Jävligt tung röst, bra beats. Lyssnat non-stop senaste dagarna.

Spelade lite Grand Theft Auto IV, där han bidrar med två låtar till spelets officiella soundtrack. Ett för övrigt grymt fantastiskt brutalt spel. Men tillbaka till artisten Mavado....

Vilken pärla! Rekommenderas till alla som gillar Reggae/Ragga/RNB/Dancehall. Känner mig lite flöddrig, snaskar på popcorn framför laptopen. Väntar ju på kvällen. Kan bli ännu en fantastisk härlig fredag. Sist hände det ju grejer. Återkommer med lite överraskningar senare. Ha en underbar fredag! Peace. Good stuff!

Youtube (Men sök ''Mavado'' på spotify istället)

- Hallå!
- Allt bra?
- Ok. Bra där.

Jag säljer min Goose jacka av model Chiliwack Parka, som jag knappt andvänt.
Den är andvändbar på den härliga kvinnliga kroppen såväl som. Öhm.. Män!

Men inte genom bloggen dock, utan snarare på auktionssajten Tradera.

Den är givetvis original. Och ljusblå. Färgen kallas ibland "Baby Blue'". Storleken är XXS, men passar folk med figueren "Smal". Det vet jag. Bra, va?

Auktionen, och jackan, hittar du här.

1.. 2.. 3.. Börja buda! Lycka till.

Jag bjuder här på lite bilder...





http://www.tradera.com/CANADA-GOOSE-BABYBLUE

Hey there. Im a ninja today.

Becuase i just recently bought the awesome Ninja Gaiden Sigma 2 for Playstation 3. Thats a nice move from me. Today is a black day (Yeah, the main character Ryu like his black outfit)

Det var inte länge sedan som jag slog till på ett Playstation 3, la model 60gb, ni vet den som kan spela Playstation 2-spel.

Lite av en raritet. Och inte blev det sämre att den kostade lika mycket som en vanlig Playstation 3. Faktiskt slutade notan bara på 2200 kr.

Har inte många spel alls. Lite nedladdade spel och det nyss inlånande underbara Uncharted : Drakes Fortune.

Tack Yazuka!

Så efter att jag njuter av stunden, är ju hemma hos familjen, äta lite, må bra, när jag kommer så ska jag slakta monster i en ren massaker.

Tro mig. Det är verkligen ett kickass-spel!

Avslutningsvis kan jag tacka den otroligt gulliga tjejen som jobbar på Game för att jag fick ''Collectiors Edition'' istället för den vanliga utgåvan.

Vad följer med den, då? Jo, förutom spelet så ingår även det officella soundtracket. Har inte tagit bort plasten så det kanske finns lite mer godis. Lite bilder, kanske.

Det har snart gått ett år. Ni undrar nu säkert vad det innebär för mig? Jo. Det ska jag förklara. Nu.

Efter några år från varandra fann jag till slut min stora kärlek. Allt gick som en dans. Hon var min käraste. Det var i slutet av november som det hände. I fjol.

Det overkliga hände. Visst hade jag alltid ett litet hopp tidigare, försökte konstant att få tag i henne, men för varje dag som gick under de här åren insåg jag att det aldrig kunde få ett slut. En klarhet.

Men det hände. Vi fick alltså återigen kontakten. Det började med sms. Med försiktighet, för att sedan utvecklas vidare till direkt kontakt via msn.

Efter en veckas daglig kontakt så bestämde vi för att träffas. Aldrig har jag varit så nervös och pirrig för att träffa en annan människa. Obegripligt, vilken känsla när jag såg henne. Sötare än någonsin. Det var hon, helt enkelt. Mer än vad jag trott. Kramandes i centralstation i stockholm.

Vi blev officellt (Hehu) tillsammans på nyår, även om vi var med varandra sedan dryga månaden tillbaka. Det bästa slutet och den bästa början på ett år, någonsin, på mycket, mycket länge. Utan tvekan!

Med tiden börjar utveckling. Vårt förhållande steg mot toppen. Vi var båda målinriktade, tänkte på karriär, men fram för allt så växte vi som männsikor, tillsammans. Hela. Hon och jag. Allt kändes möjligt!

Är man så nära med att lyckas mitt sitt livsmål, att hitta den rätta, skaffa familj, för att sedan se hela livsnjutningen få ett raskt stopp... Det gör fruktansvärt ont.

Hon försvann igen. Den här tjejen som jag fortfarande, och alltid, kommer älska. Den första jag var med på det sätt alla unga killar drömmer om.

Det var så perfekt. Men slutade så fel. Igen. Mitt hjärta blev lidande bara några dagar innan alla hjärtans dag. Dagen jag skulle visa vem jag verkligen var. Vad jag ville. Vad jag kände. På riktigt. Allt som var planerat in i minsta detalj.

Blev inte så. En riktig mardröm. Så hur?

Den största anledningen var nog att hon bor i Västerås, och jag här i sveriges huvudstad - Stockholm.

Varför tar jag upp det här för mig själv, och er, just nu?.

Som rubriker hintar så är det nu snart ett år sedan jag hade den bästa perioden i mitt liv.

Kylan som kommer får fram en massa känslor, minnen. Bara luften ger mig en otrolig närvaro av det som varit.

Det sägs att man inte kan förändra det förflutna. Det stämmer. Men tanken att ''om'' finns alltid där. Inte bara för mig, utan många andra.

Hjälper det? Nej. Det är bara att gå vidare. Tiden läker alla sår, sägs det ju, och kan intyga att det stämmer. Men inte gör det mindre ont just nu för det.

Så nu möter jag en tid som antingen kommer bli en stor utmaning rent mentalt, eller så kanske det händer igen. Den stora lyckan.

Vissa av er vet, tack vare ett diverse trådar på forumet, att jag har en lättare variant av bipolärt syndrom. Så tänka sig hur svårt det kan bli när allt börjar gå i motvind.

Det ironiska är nog att vintern, kylan, och precis allt det där mysiga som det innebär när snön faller och mörket tar över, alltid varit min starka period i livet.

Då glädjen mot alla odds visar sitt rätta jag för mig. För alla andra i min närvaro. Vänner och familj. Historiskt sett är det också tidpunkten då jag, av en slump eller inte, träffar en kvinna. Kärlek i korta stunder.

För faktum är att det är svårt för mig att lyckas hålla en längre relation. Uppenbarligen.

Så nu känns det skönt att för första gången fått ut det här, rent utåt. På riktigt. Skriva av sig kan hjälpa en att släppa ett tungt last.

Nu går jag vidare. Hoppas det blir så bra som det brukar bli framöver, slutet av hösten till början på våren.

För vad som brukar hände efter det är helt enkelt en annan historia.

Kan väl säga kort att solen inte alltid skiner för mig.

Men livet består av prövningar, livet består av erfarnhet. Att ge upp är inget jag längre kommer ta del av.

För det var inte jag som gjorde något fel den här gången. Jag gjorde iallafall mitt bästa. Värdighet.

Ska fortsätta försöka njuta av alla mina nöjen, umgås, och speciellt hålla igång träningen. Det är viktigt!

Lycka till Paula Ruutikainen med ditt liv. Hoppas det blir så bra som möjligt.

Jag hatar inte dig, bara det du gjorde.